Du kan alltid försöka igen. Någon gång. Kanske. Om du vill. Jag vet inte om jag är så svår, egentligen. Man måste kunna sitt sätt med ord. Eller läppar.

Att du väljer att låta saker smyga dig förbi är ditt problem. Även när de är precis under näsan på dig viftandes och skrattandes. Det var uppenbart och jag var där. Du valde att göra absolut ingenting. Eller okej, du valde att ignorera mig, jag glömde att det alternativet fanns. Men chanser kommer och chanser går och du valde att stirra förbi den här. Och nu. Ja nu, är jag inne på ett nytt spår. Och fan vad hett det är. Hahaha. Grr.

Conny för helvete logga in ikväll så att jag kan berätta. Puuuuuuuuss.

Surrealistiskt.

Ja, det är precis vad det är. Men också sjukt mysigt. Att somna till godnattpussar och vakna till morgonkyssar smakar lika gott som jordgubbar. Så vi lyssnar på Crvena Jabuka och drömmer oss tillbaka. Pusspeaceandlovetoall.

Sarajevonostalgi. Sommar 09.



6.00 i jutro me umiva

slusam prve vijesti sa radija
iza mene noc bez sna
ispred zuta svjetla taksija
i proviruje dan e da znam da si budan

6.00 i tramvajske guzve
ne citam novine sivo tuzne
sve sto dnevna je politika
on bi jutro kvarila
a ceka me dan e da znam da si budan

Hej zvala bi
srce glas da cuje ti

6.00 i kisa se umara
dok cigareta izdaje posljednja
kod mene i dalje sve u kontri je
a narednih sto ljeta cu drugacije
vec imam plan e da znam da si budan

Råttfälla.

Det är jobbigt när man fastnar för någon som är riktigt skum och svår att läsa. Man vet varken in eller ut. Vill inte hoppas men gör det ändå, bara för att man inte kan låta bli. Du är svår. Men fängslande. 

Och just när man tror att man har löst gåtan så springer tankarna iväg och man sitter återigen som ett stort frågetecken. Stirrar framför sig på skärmen, försöker läsa mellan raderna. Överanalyserar. Frustrerad men fast. Precis som en mus i en fälla. Man har osten så nära att man kan känna lukten, nästan nå den med nosen, men det krävs ändå några millimeter till. Bara lite till. Lite till och vi är där. 

Men glöm inte, det krävs två.

RIGHT BACK AT YA.

Du är så störd. Jag tänker aldrig på dig heller. Bryr mig inte det minsta. Din jävla korv!

Hahahahahaha. Okej, jag ljög. Men du är fortfarande dum i huvudet.

(Ta inte åt dig, okej? Det gjorde inte jag.  Hahaha. Jag kan inte sluta. Hjälp.)

MONTAG.

Mammahelgen var sjukt rolig. När man får umgås med dem såhär så syns det hur lika jävla skruvade vi är allihop haha. Jag ska försöka klippa ihop en video men jag vågar inte säga för mycket än, jag vet nämligen inte hur mycket som överlever censuren.

En annan sak som är absolut bäst med mammor är att de förstår vad man än lyckats skita till och stöttar en när man bestämmer sig för att göra något utanför ramarna. Det behövs verkligen när man känner sig nervös över ett val man har gjort, speciellt när tiderna är som de är och pressen kommer från alla håll. Det är något lugnande med en mammas ord.

Men idag är det måndag. Ny vecka, nya tag och jag har beslutat för att avsluta åtminstone det jag påbörjat. Sedan är det skakiga knän och hal is. Men jag måste medge; mina nerver leker hoppa hage i speed men jag längtar riktigt mycket.

JAG HAR SAGT DET HÖGT...

... Och nu är det på riktigt. Så jävla skönt är det, jag älskar att jag inte är någon som nöjer mig och lyssnar på alla andra. Det här är mitt val och jag står fast vid det, nu är det bara att invänta och se vad som väntar runt hörnet. Exited!

Byt ut ibland till just nu.

Ibland slår hjärtat lite snabbare, lite hårdare.
Och ibland ler munnen lite större, lite oftare.
Och ibland så tänker jag på dig, lite mer än vanligt.